Såg min egen blogg av en ren slump och tänkte - Vem har kopierat mitt liv?? Men insåg ganska snabbt att det var mig själv jag läste om.
Ja, vad har hänt? Massor som vanligt. Kanske inte så konstigt när det gått 6 månader sedan jag skrev.
Något som förändrats drastiskt är väl mitt jobb.
Förverkliga en dröm förra året, jobba som flygvärdinna på SAS.
Tyvärr var tjänsten bara en extra tjänst och detta resultera i att jobben blev få.
Fick ca 3 flygningar per månad och det förstår ni säkert själva att man inte klarar sig på som en vuxen människa med hyra, räkningar och mina dyra intresse.
Så jag tog tag i detta och sökte jobb, i Sverige. Tog 3 dagar från att jag sökt till att jobbet var mitt.
Receptionist på Park Inn By Radisson i Lund. Hel nöjd med att ha extra på SAS och en 50% tjänst på Park Inn.
Visade sig sen att är man anställd som flygande i Danmark får man ej jobba mer än 20% i Sverige. Arbetar man mer så kan SAS bli skyldiga att betala arbetsgivaravgift för mig i Sverige.
- Jaha, vad skall jag göra nu?
Tog mig en funderare och tänkte fram och tillbaka på alla fördelar och nackdelar.
Tog mig inte jätte lång tid att inse att det var bäst att ge upp SAS och flygandet.
Dels för vart flygbranschen är påväg och dels att man måste ha en större inkomst än vad 3 flygningar i månaden ger.
Jag är inte ledsen, inte heller sur. Utan ganska nöjd med mitt beslut.
Jag fick flyga i ett år, jag fick förverkliga en dröm, jag fick bevisa för mig själv att jag klara att ta tag i vad jag verkligen vill. Kommer aldrig (hoppas jag) ångra mitt beslut.
Jag känner många fördelar med att vara nere på jorden igen. Ha fasta kollegor och en fast punkt att gå till dagligen. Att bli en i gänget och ha chefer omkring mig.
På SAS var man ett personalnummer.
- 27414, var vänligen kom till receptionen.
Ingen chef som såg vad man åstadkom och klappa en på axeln när man va duktig eller sa ifrån när man gjort något fel.
Nu skall jag inte klaga, fanns så klart övervägande bra saker med jobbet.
Som att vakna i Paris och somna i Vilnius, träffa nya människor var dag som man skulle spendera 8 timmar med, lära sig att smälta in och tackla olika människor var dag, lära sig stressa från ett flyg till ett annat och ta sig runt på egen hand. Ja, mycket har jag lärt mig och kan säga att det är inget jag hade velat göra resten av mitt liv ändå.
Så, nu är jag en i gänget på Park Inn i Lund. Med otroligt härliga chefer, underbara kollegor och ett helt nyöppnat hotell. Att vara med från början, innan man ens öppnat, till att verkligen slå upp dörrarna för gästerna är och var så spännande och kommer bara bli mer spännande för var gång man jobbar.
Så, den drastiska förändringen har gjort mig gott.
Bor kvar i min fina två, med min älskade sambo Sverker.
Lycka att få ha honom omkring mig och ha honom i mitt liv var dag.
Min älskade guddotter Mila är 1 år nu. Sinnes.
Hon är världens gladaste lilla tös, alltid nära till skratt och hennes leende går rakt in i hjärtat.
Om en vecka ska jag upp och passa henne. Skall bli så mysigt.
Oscar och Victor är 13 och 10 nu liksom. Vi har fortfarande en underbar relation och hoppas vi kommer ha det för resten av våra liv. Underbara grabbar.
Hästen, ja den där älskade hästen. Han skadade sig i hagen..
En spricka i benet och nu står han i Helsingborg på djursjukhuset och läker fint. Men han har nu varit skadad i snart 6 veckor och skall stå kvar i minst 4 veckor till. Saknar honom var dag och längtar så tills han kommer hem igen. Men kör upp minst en gång i veckan och myser med honom. Så han inte känner sig bortglömd.
Vi har flyttat till nytt stall med ridhus, helt underbart ställe.
Vännerna är underbara och familjen mår bra och är som vanligt toppen.
Ja, livet rullar på bra.
Skall erkänna jag haft en svår höst. Med mycket saker i huvudet och tuffa stunder, men haft familjen, sambon och vännerna vid min sida hela tiden. Det hjälper en igenom dom mörkaste stunderna. Tack!
Nu ska vi mecka cykel, för JA, jag skall göra ett triathlon till sommaren.
Kram och på återseende
