Av längtan till livet - Nu är vi äntligen på plats

... då va vi här. I vår nya lya.

Flytten är äntligen färdig. Alla saker, vart enda pinal är nu på plats i nya lyan. Det mesta i påsar och kartonger i de tredje rummet. 

Min hjälte till sambo har flyttat helt utan hjälp alla lådor, saker, skräp och kläder. Sen städa han hela gamla lägenheten medans jag jobba..

Så tacksam att han gjort allt. Min hjälte.

Vi storm trivs. Här känna som hemma på något sätt. Ni vet sen där känslan när man kliver in och känner sig trygg. 

Vi sover så gott här. 

Vi har en super mysig innergård som är väldigt aktiv, alltid något barn som busar i sandlådan, föräldrar som grillar, par som fikar.. så idag åkte vi och köpte en grill. Där fanna två stationära grillar på gården men sambon tyckte dom va dåliga så fick bli en ny grill. 

Vi grilla och tog en öl i solen.. 

högtider är otroligt jobbiga. För varje högtid som kommer skulle vara Arons första. Alla högtider är oftast för barn. Tänk vad Aron hade älskat elden i Revinge, där jag växte upp och alltid gick spänt med fackla för att se hela rishögen brinna. Så blir ofta att vi kryper undan när de är sånt här.. 

Vi har varit otroligt trötta så kvällarna har mest spenderats i soffan. Men skönt är väl de. Att flytta har varit allt från roligt till otroligt psykiskt påfrestande.

Och mitt i allt detta är jag i en otrolig svacka. Jag saknar min son från morgon till kväll.. han fattas oss. Enormt! 

Men nu ser vi fram emot att bo in oss.

Bestämma var tavlorna ska hänga, försöka borra i taket och hänga gardiner och packa upp alla kläder men fram för allt Skapa massa nya minnen.

Tillsammans.. 

Av längtan till livet - Min kusin, är en jävla kämpe

Tbt till Ullaredstrippen som min kusin och 3 andra tjejkompisar drog med mig på mitt i sorgens storm av förlusten av min son.

Vi åkte dit, jag gick runt, jag fick skratta, dricka vin, äta skräpmat, ha stugmys och det gjorde mig så gott.. 

På bilden ser ni min kusin. Ja hon där längst bak. Som bara står där och ser så jävla dum ut. Otroligt rolig. Och alla andra bara är normala. Det är något med denna bilden som får mig att gapskratta. Det enda hon egentligen gjort är att hon dragit upp byxorna och gör en otroligt intetsägande min. 

Men jag skrattar lika mycket varje gång. 

Hennes sätt att dra skämt och skämta på är otroligt roligt. Den bilden förklarar henne väldigt väl. 

Tokig, snäll, galen, djup..

Min kusin har ett otroligt stort hjärta. 

Min kusin är mitt i en otrolig stor kamp. 

En otroligt tuff period. 

Det är hennes största dröm att få bli mamma. För hon kan inte bli de på egen hand. Bara pga att hennes ägg inte vill lossna. Hon och hennes sambo har kämpat för de i 3 år. Dom har tagit sig igenom 3 IVF försök och allt va de innebär utan att nå sin dröm.

Deras dröm som är så självklar för många kostar nu pengar. 

Deras barn kommer kosta pengar...

Hur kan livet ens göra så? 

Hur kan det ens ta betalt för något som ska vara ett liv.? 

Det smärtar mitt hjärta. 

Att stå brevid och inte kunna ta ifrån dom deras smärta, att inte kunna ge dom deras barn.  Att se dom brytas ner så här. 

Men, jag vet att vi kommer nå dit. Jag vet att dom en dag kommer sitta där med lillplutten i famnen, och stolt kalla sig mamma och pappa. Och titta tillbaka på denna tiden och säga - shit, vi klara de. Vi klara de tillsammans. Vi nådde vårt mål. 

För hon och Måns ÄR kärlek. Hon och Måns är riktiga jävla kämpar. Hon och Måns kommer nå sitt mål.

Men just nu. Väljer jag att titta på denna bilden. Skratta massor åt min knasiga, galna, snälla, goa kusin just för att jag vet i mitt hjärta att jag en dag ska få kalla dig Mamma Nannis .. 

Jag kommer för alltid tycka du är lika sjuk i huvudet som jag. Jag älskar dig. 

Jag finns här. Genom alla stormar. 

#BatmanOchRobin 

Av längtan till livet - Första natten i nya lyan

... så, då var vi nästan helt på plats i nya lägenheten. Är bara kläderna som ska hit i morgon.

Sverker har varit en ängel och burit och burit och jag har packat upp och packat upp.. 

i lördags bjöd jag in hela familjen som glatt kom hit och hjälpte till att måla hela lägenheten ihop med mig.

100kvm med färg, vägg och tak. 

Mamma och pappa, Nannis, Syster och Pelle, syrrans kids som spendera hela deras lördag här, som 14 och 16-år tycker jag det är imponerande, och dom var otroligt duktiga på att måla. 

Vi dela upp oss och plötsligt var klockan 18 ca och hela lyan var färdigmålad. 

Helt galet bra jobbat. 

Vi räkna ut om man hade gjort allt själv hade de tagit 63 timmar. 

Det blev otroligt fint. Vitt, fräscht och nytt.  

Tusen tack bästa ni för all hjälp. 

Sen flytta vi hit allt på söndagen och Nannis och Måns kom och hjälpte Sverker att flytta de stora, tunga igår.. medans jag var i Köpenhamn och mercha hela dagen. 

och så sov första natten här inatt.. 

jag sov som en stock. Tyst, mysigt, varmt och friskt. Och jag kände mig så trygg och lugn på något sätt. 

Nu är det "bara" köket som ska renoveras och vär hyresvärd som

Är toppen, har gått med på att vi får byta hela köket och kakel och golv i nästan alla rum, på hans räkning. Ska bli så spännande.

Så var på IKEA här om dagen och planera kök. Så roligt. Vitt, snyggt kök med en gråmelerad bänkskiva. Svårt vad vi ska ha för kakel men får bli något neutralt. 

Lägenheten är så nysig. 

Vi trivs här. 

Aron var den första som fick flytta in. Hans lilla minneshörna är i vårt sovrum. Så vi kan titta på tavlan och ligga och snacka med honom. 

Han är med oss, det känner vi. 

Vår lilla knodd. 

Det är ett slags lugn som infunnits sig men också någon slags inre stress. 

Det har varit mycket på senaste. 

Mycket känslor kring mycket och mycket att göra. Måste försöka tagga ner. 

Idag bröt jag ihop för sverker råka prata lite högt till mig.. varningsklockorna ringer igen att jag drar på mig för mycket. 

Man tror man har koll.. 

Har både varit otroligt fint att komma till nytt, liten nystart, men samtidigt har de gjort att jag tänkt väldigt mycket på Aron han hade ju fått sitt rum nu om han varit med oss. Sitt lilla pojkrum, han blir trots allt snart 6 månader. 

Men detta blir bra, det känns bra.. 

Tredje rummet. Inga möbler där än men hoppas få fylla de med bebisinredning i framtiden. 

Av längtan till livet - Exkluderade istället för inkluderade

... efter vi fick vara med om det värsta och förhoppningsvis den absolut störtsa krisen i våra liv är det en sak som tar stor plats i våra tankar.

Vi kommer för alltid omringa oss med dem som gör oss gott. 

Ställa upp för dom som ställer upp för oss. Umgås med dom som fortfarande finns för oss och ger oss positiv energi. 

Dom som får oss att känna oss trygga.

Dom som, utan att tycka det är fel, inkluderar oss i sitt liv... för att dom bryr sig. Oavsett!

Vi kommer för alltid uppskatta livet, att vi får lyckan att vara här, även om man några gånger önskar man inte ens funnits. Men de våra riktiga vänner och famlj ger oss, genom att inkludera oss, är styrka, tro på framtiden, kärlek och energi.

Jag är trött på, 

-Åhh vi måste ses snart.. 

och det blir ingenting av de....

Hör då inte av dig. För vill man egentligen inte ses, varför då måla upp en bild av att man vill..

Vill man träffa en människa eller undrar hur den mår. Man säger sig uppskatta denna person, då tar man sig tid.. 

Mina tårar, min sorg, min smärta, mitt halva hjärta har lärt mig mycket, och en sak av de är äkthet. 

Var ärlig och äkta mot livet.. 

Ta för dig saker som gör dig lycklig..

Bry dig om människor som du vill vara med.. som framför allt vill vara med dig, för att dom verkligen vill, som får dig att må bra..

Livet kan förändras på en sekund.

Då är det skönt att vara med folk där du är inkluderad, för att du är du.. 

Dom som exkluderar för att det kan vara bäst så, låt dom gå... 

Av längtan till livet - 4 år med en av pojkarna i mitt liv

I... Idag, för 4-år sedan fråga Sverker chansen på mig nere på en restaurang här i Slottsstaden. 

Jag svarade såklart ja. Vi hade hängt ett tag innan dess och några gånger innan hade jag försökt göra slut på de vi hade. Jag var så osäker. Vi skulle bara ha skoj ihop för vi hade bpda ganska taskiga förhållande bakom oss som vi precis lämnat.  Inget förhållande.

Men hag åkte 2 veckor till Egypten ett tag innan vi blev tillsammans och då saknade jag honom så de gjorde ont. Då visste jag att jag var kär.. hans mjuka, introverta, snälla, kärleksfulla sätt att vara hade fångat mig och jag blev otroligt glad när han fråga chansen.. 

Vi har varit igenom såå mycket.

När vi precis blivit ihop ville jag förverkliga min flickdröm och bli flygvördinna. Sagt och gjort och sa upp mig på mitt dåvarande fulltids arbete. 

Gick i skolan och börja jobba som vikarie på SAS. Min ekonomi sög.

Sen ville jag inte göra de längre och hoppade på ett 50% tjänst på att vara med och öppna ett hotell i Lund, sen efter 8 månader ville jag något annat pch börja jobba med kläder, sen sa jag upp mig där efter 9 månader och var med och lppna Clarion Malmö Live sen sa jag upp mig där och hoppa tillbaka till klädbranchen...

Men sen börja de rätta till sig och under hela denna tiden, 3 år av dålig ekonomi, flängande runt omkring, fanns han där, närjag  förverkligade drömmar.. Alltid bakom mig, alltid stöttande i mina beslut, trots att han fick sitta och vänta.. 

Och sen allt vi precis gått igenom med vår Killknodd..

Det blir antingen eller tror jag.. 

antingen växer du starkare än någonsin, om du är öppen och ärlig i din sorg, kyssnar på varandra, tröstar varandra, låter den andra bära dig när du behöver och tvärtom. 

Eller så växer du länge och längre ifrån varandra för sorgen tar för mycket på förhållandet.

Men tror att mycket spelar roll hur man har de innan.

Vi har alltid, alltid kunnat prata om allt, sverker är den jag ringer, smsar, pratar med nör någon är jobbigt. Han är den första som dyker upp när jag behöver de. Vi står stadiga bredvid varandra. 

Jag andast för honom när han har det svårt.  

Jag stöttar honom i allt han vill ta sig sn i livet.. om det är 1 Ironman till av alla hans 4 redan gjorda eller om det är att vara hemmaman..

Jag kommer förevigt ha ett speciellt band till Sverker. 

Han är pappa till mitt första barn.

Han är pappa till min ängel. Vår ängel.

Jag tror att leva med någon som inte har förståelse vad man går igenom är nog tufft..

Jag älskar Sverker av hela mitt hjärta.

Jag älskar hela honom..

Han är min, jag är din.

Hand i hand klarar vi allt. Hand i hand tar vi oss igenom dom djupaste stunder. Du är mannen i mitt liv och jag är så tacksam det är just dig jag har vid min sida. 

Hoppas du finns sär, bredvid mig, hand i hand i många år till... 

4 maj 2013 på en äng i Revinge by medans mina systersöner fiska 

26 september 2013 mitt hästhjärta smälte när han gick ut och hämta in Herkules helt själv 

Nyår 2013 ❤️

 

4 November 2016 lillknodden kom stilla och han blev pappa

Av längtan till dig - Tiden bara springer iväg

... här sitter vi, i vår soffa, i vars ett hörn och vi pratar ofta om Aron. 

Det är snart 6 månader sedan, ett halvår sedan jag födde världens finaste lilla änglapojk. Hur gick tiden så snabbt?

För ibland känns det som det var igår. Som om det var igår vi gick igenom det värsta en människa kan gå igenom.

Inte själva förlossningen, för den är jag otroligt tacksam att jag gick igenom, att jag lyckades göra det många andra mammor klart. Föda mitt barn! 

Men beskedet. Att ens barn inte längre lever.. 

Det är ett helt ofattbart, grymt, slående, och otroligt djupt besked. Och livet, andetagen rinner ur en. 

Jag minns den 3 november 2017 ca kl 16:30, liggandes på en sjukhussäng på BB i Malmö med en CTG på magen som eka tyst. Min fasta blick rakt upp i taket, läkarens ord sitter som klister i huvudet...

Din bebis hjärta slår inte längre. Där är ingen flöde Jennie..

Jag får rysningar än idag bara av att skriva ner orden , jag har svårt än idag att säga orden, att jag dödfött en son. Fortfarande efter ett halvår kan jag tycka de är jobbigt att möta folk, mötte en gamal kille i affären här om dagen och när dom fint frågar hur vi mår, så svarar jag med ett stående svar, - jo livet rullar på. Vi kämpar på. 

Det är fortfarande svårt vad vi ska säga. Vad man sna svara. 

Jag kan fortfarande få dåligt samvete ibalnd när jag säger att det är bra när någon frågar hur jag mår. 

Denna sorgen är så unik på något sätt. 

Den är blandad med så mycket känslor.

Tunga känalor. Det är skam, otillräcklighet, besvikelse, krossade drömmar,  förväntan, också någon slags längran, längran att nåå fram där de inte gör ont länge.

För fy fan vad det gör lnt att förlora sin bebis. Det är en smärta i vartenda cell i kroppen. Det gör inte bara ont, det är smärta. 

Jag ser ändå tillbaka på detta halvåret med någon slags stolthet.

Vi har tagit oss igenom faser i denna sorgen som man aldrig trodde man akylle kara av att bära i en sekund till. Alla dessa tunga känslor, ilska, hat, rädsla.. men vi har klarat oss igenom dem, det finns säkert många olika faser att mäta längre fram men vi vet att vi lyckas ta oss igenom dem, vi tillsammans och med er.. 

Ett halvår knoddis. Tänk så stor du hade varit. Tänk vad massa du hade lärt dig. 

Inatt ska hag krama Lillgrisen och drömma mig vort att det är dig jag håller i min famn. Din mamma är galet stolt över att vara just din mamma.. min lilla änglabebis. 

Av längtan till livet - Första kursen i plugget är slut

... det är otrolig skillnad att plugga som vuxen. Det är ju så mycket roligare. 

Mitt i allt efter Aron så behövde jag något att fokusera på. Något att dyka ner i som kändes nytt. Som inte påminde om livet innan Aron och all förväntan. Något som inte var tänkt sedan innan..

För innan Aron föddes byggde man upp en bild av hur livet skulle se ut med en liten här hemma.. jag hade målat upp en bild om lite sömn, massa mys,långa  vagnpromenader, och ett år hemma med vår lilla prins. 

Nu blev livet långt ifrån så.

Då kände jag att jag behövde något att göra som inte var tänkt att vara...

Hoppa ju på en kurs i praktiskt marknadsföring och det har varit väldigt skoj. 

Inlämning varje vecka i olika grundkunskaper inom marknadsföring och butiksekonomi. 

Jobba på bra varje vecka och tyckte det var roligt. Hade slutprov förra veckan där det var ett långt prov som tog mig 3,5 timme, inkl riktning av en annons. 

Super kul och jag fick Stora fina A i varje inlämning OCH ett stort A i slutbetyg på första kursen. Så nöjd. Så stolt!

Ska försöka, lite längre fram ta någon mer kurs. Men nu får det vara paus ett tag. Men kändes så kul att göra något som man inte kunde, få lära sig något, och få lite pepp från läraren och dessutom ett grymt betyg.. 

så nöjd med mig själv. 

Av längtan till dig - Du är nerpackad och vi är trötta

... det går segt med flytten. Både packning, flytt och att fixa där. Hyresvärden har lite annorlunda sätt att kommunicera, vi hörs via brev. 

Det tar lite längre tid.

Vill börja måla, fixa golven så vi kan flytta dit alla saker. Men hoppas de där brevet kommer på onsdag. Så jag kan måla med familjen till helgen. 

Jag och Sverker jobbar om varandra och sverkers knä är dåligt och min rygg ska inte lyfta för tungt just nu och det är två veckor tills min hyresgäst ska få tillgång till min gamla lägenhet. 

känner mig stressad. 

Stress är inte min starka sida nu för tiden. Men jag vet det kommer bli bra tillsist.  

Vi får flytta iaf och jag är så lycklig för de. 

Vår nya lägenhet är fantastisk och jag bara längtar att få skapa minnen där med Sverker, vänner och familj där..

Igår tog jag mig modet att packa Arons saker. Nu ligger alla hans gosiga kläder, overaller, pyjamaser, gossedjur, babynest och hans fina lammfilt som hans pappa köpt till honom. 

Alla saker och alla hans små minnes saker ska få flytta med till nya lägenheten.

Så känns de mer som han följer med oss.. 

Hans moater och morbror hade varit ute och satt blommor och en choklad kanin till honom nu i påsk. Blir så rörd. Hans minne delas av hela familjen och vi och dom pratar om honom precis som alla andra barnbarn och kusiner och syskonbarn. Vi pratar minnen den dagen han kom, vi pratar om hur han kanske hade varit och det värmer våra hjärtan så enormt att vi lyckats skapa att Aron är bland oss och med oss. Och det ska han alltid vara.. vår lilla Knodd. Allas lilla knodd. 

Om 2 veckor ska vi sova vår första natt i nya lägenheten och ingen är mer pirriga än vi. Vi ska flytta. Vi ska skapa nya minnen och mer kärlek där.

Jag och min kärlek.. 

och vår lilla skyddsängel är ständigt med oss. 

Av längtan till livet - Alla minnen, bra och dåliga

.. igår börja vi packa så smått. Med tanke på att vi ska flytta om 2 veckor ansåg vi de var dags.

Det kändes jätte konstigt. Det är min första egna lägenhet. 

Efter ett avslut med en kille jag var ihop med i 6 år så flytta jag till denna lägenheten. De är 7 år sedan..

Min första egna bostad, det var här jag blev "vuxen". Det var här jag hade mitt första "one night stand" , de vag här jag rökte min första sigarette inomhus, det var här jag hade min första egna fest och en rad efterfester, det var här jag fick lära mig borra och vad för borr man skulle ha på vilken vägg.. jag köpte min första egna TV och stod på egna ben(efter mycket hjälp av mamma och pappa)

Denna lägenheten är fylld med minne från fina vänner, vänner som kommit och gått, mycket skratt, den andas mig..

Sen när jag träffade kärleken i mitt liv fick jag äran att bo med honom där. Nu har vi delat boende i 3 år och vi har verkligen skapat minne där. Det är pga av min gasspis som vi börja träffas.. och sen har där lagats många goa middag med mycket härligt snack sedan dess.. njuter av varje sekund i de köket med honom. 

Men där är ett minne som

Väger tyngre än alla andra, det är saknaden av vår son där... de ekar efter honom. 

Han skulle fylla den där lägenheten med gråt, skrik och skratt och kärlek.. 

hans skötbord som fyllde vardagsrummet, han garderob som är fylld med alla hans små kläder, jag skruva ner bord och körde iväg saker för hans lilla liv skulle få plats. 

På något sätt så andas den ett sorgset minne.. en saknad av honom! 

Även om han alltid kommer vara med oss. Men i tankar, hjärta, kärlek och hans gravplats.. 

Så det ska bli otroligt skönt att få packa ner den där lägenheten och få lov att starta på nytt, i vårt gemensamma boende, där vi ska skapa fina minnen ihop framöver. 

För nu är de vår tur att ha flyt, resten av livet.. 

Av längtan till dig - Idag grät jag. Styrkan vek sig

.. Jag har känt mig stark nu ett tag. Det har varit skönt. Jag har skrattat, skojat och känt mig lätt.

Det har varit jag som lyfter oss här hemma. Det är på något sätt så det funkar. När den ena har en svacka är den andra stark, och tur är väl de.. 

Men det har varit Sverkers tur att få känna och släppa fram allt, eftersom han fick försöka lyfta mig ganska länge i början, både psykiskt och fysiskt. Nu när jag har varit stark har han fått plats att känna. Han har haft de väldigt tufft i två  veckor och bara försökt få ihop vardagen och jobb. Och de tar på en att se sin sambo, sin kärlek så otroligt ledsen och nere.. 

Men nu, idag, sjönk jag ihop när vi va hos Knoddis och satte ett ljus. Det är vår på kyrkogården och när jag stod lutad över Atons gravplats så titta jag upp på knopparna på träden och önskar så han låg bredvid mig i sin vagn och sov och va så där söt som en sovande , 5 månaders bebis är.

Det har varit mycket jobb och otroligt mycket som hänt och mycket framför oss. Så idag gav styrkan vika. Och det är okej, och direkt var min hjälte där och lyfte upp mig. Fånga mig i sin varma, trygga famn och strök mig i håret och sa att allt kommer bli okej..

Den tryggheten och känslan av hans armar runt mig är otroligt tryggande. 

Jag hade aldrig klarat detta utan hans kloka tänk, varma famn, stora hjärta..

På något sätt är jag rädd för att falla.

För sorgen att förlora sitt barn är så tung så när man faller och släpper fram alla känslor är de så tungt. Saknaden gör ont, längtan gör ont, man finner inga ord att sätta på de man känner, och varje tanke gör så otroligt ont. 

Man vill bara lägga sitt barn i sin tomma famn, pussa på honom, krama honom, känna honom.. men man vet man aldrig kommer få göra de. Det svider! 

Många, väldigt många runt om mig är gravida, har precis fött eller har barn.

Det är runt mig hela tiden.. Lyckan. Lyckan och förväntan, som vi så intensivt fick känna i 36 veckor.. 

Jag vill också bli gravid. Men en kommande graviditet är inte längre något jag tar förgivet. 

Det är en ren och skär gåva att få bli gravid, att få skapa något så fint, att lyckas göra de och sen att lyckas nå ända fram...

Jag längtar intensivt efter att få bli mamma igen och jag hoppas så att resan dit inte blir för lång.

Jag hoppas också att flytten, kärleken, våren kommer ge oss styrka och framtidstro. 

För just nu, emellanåt är det väldigt tungt..

Tankarna på Aron gör mig både varm, svag, stark, ledsen, tung och full med kärlek.. men han innbringar också oändlig saknad.. 

Av längtan till dig - Att packa dina saker

... det är inte bara det att man förlorar sitt barn sen är allt de värsta över.

Jag skulle nog säga att beskedet är såklart de allra värsta, att gå från total lycka och förväntan till rent och skärt helvete.. men resan börjar bara där. En livslång resa.

Allt vi gått igenom efter de. Förlossningen, mötet, goset, abskedet, hälsa på, avsked igen, begravning, kremering, jordsättning, faderskapsbevis, registrering av namn, minnesstunder, månadsdagar, möten med omvärlden, insikt och en evighet av saknad... och detta för vårt barn..vår lilla son. 

Men det jobbiga utanför saknaden tar liksom inte slut där. 

Nu har vi en flytt framför oss. Som vi längtar, men sen kom vi på att då ska vi packa ner Aron..

Alla hans saker som är i hans garderob. 

Alla hans små, söta bebiskläder i stl 50-56. Hans låda med kläder i stl 62, dom han skulle ha när han ätit sig så mätt på mammas tutte. Hans babynest som jag bara tryckt in för att gömma de, alla blöjor jag fick på babyshowern ska packas.. alla saker som va tänkt att användas av honom.

Allt blir så verkligt på något sätt. 

Att han inte är här..

Hans gudmor Nannis brukar säga att de känns som jag var gravid och födde Aron stilla i ett annat liv. Jag håller med. Det känns som allt detta har hänt för 100 år sedan, att jag var gravid i ett annat liv och lycklig i ett annat liv. Men ändå går vi och väntar på honom på något sätt.. 

Men igår gjorde vi de som kändes rätt. 

Vi åkte ut och leta upp två jätte fina lådor och två fina, stora plastkassar och där i ska vi packa mer alla hans saker. Så dom fint förvaras på vinden..

Vi kom också överrens att alla Arons saker ska någon dag få bäras av ett syskon eller gudbarn (om vi någongång får ett sådant) 

För att kasta hans saker eller sälja de kommer kännas som vi plockar bort honom helt ur våra liv.. Jag hade sldrig klarat de.

Jag hoppas på syskon och att de syskonet är likt Aron och att den flickan eller pojken ska få äran att bära och leka med Arons tilltänkta saker. 

För det är ju så trotts allt, att vår Aron kommer för alltid vara saknad och finnas med oss, då hedrar vi honom lite extra att ha en levande bebis som bär hans saker. För de är vårt mål. Att inte snubbla på målanöret näsa gång.. 

Hans gosedjur och hans snuttefilt fick ju följa med honom i hans sista vila, tillsammans med alla kaniner och nallar som hans vänner gav honom..

Helgen bjuder på arbete och goda middagar med sambon, på söndag ska vi träffa hyresvärden och prata renovering och få info om tillträde och målning m,m. Så spännande. Sen väntar däckbyte och käk med mamma och pappa. Saknat dom. 

Ha en fin helg. 

Stora kramar 

Av längtan till dig - Grattis på 5 månaders dagen Knoddis

... Jaha. 

Känns som om allt nu är tillbaka till normalt. Jobbar fullt, hörs inte så mycket med folk som innan, pratas väldigt lite om Aron med andra, fokus på att försöka må så bra det går och leva..ta sig an dom djupa fallen och försöka lära sig att leva med detta.. 

Och så... 

BOOM sa de. Så var dagen här som varje månad blir otroligt jobbig. En dag då din mamma skulle lagt ut en söt bild på dig bland 1000 andra bilder jag lagt ut och berättat om att du blev 5 månader och hur stor du bmivit och att jag nu vill att tiden skulle stå still så du inte växer ifrån mig.. men en sån bild kommer jag aldrig få lägga ut. Och det gör lika ont varje månad. 

5 månaders liten pojke skulle du bli. 

Men det blev 5 månader av otrolig smärta och saknad. 

Vi kämpar på här nere men det är inte lätt utan dig Aron. 

Du är aldrig glömd, alltid med oss, och för evigt älskad.. 

vi saknar dig varje dag så det gör ont och vi förstår knappt vad vi varit med om än idag. 

Ikväll ska vi åka till dig och din lilla plats. För där känns de på något sätt som vi är mer nära. 

Grattis på 5 månaders dagen knoddis

Och grattis till oss att vi kämpar på utan dig.

Vi älskar dig vår ängel. 

Av längtan till dig - 1 år sedan du blev verklighet

... för 1 år sedan blev vi en familj. För alltid. Vår son blev verklighet. 

Jag plussa på stickan... 1 år sedan idag. 

Den 1 april är här. 

Där vi alla skämtar om olika saker. 

För 4 år sedan när jag träffa Arons pappa och vi hade tröffats i ca en månad så kom 1 april. Jag tänkte jag skulle skämta och skicka ett gravtest med ett plus på. 

Han visste inte vart han skulle ta vägen och han blev faktiskt sur när han fick reda på de var ett skämt.. just för att han blev ritigt skraj. Kul då. För fyra år sedan.

För ett år sedan sluta jag jobba kl 14. Solen sken, precis som den gör idag och jag sprang in om tax free på kastrup och köpte mig en flaska rosénpå hemvägen.. 

Jag och Sverker hade börjat försöka lite smått dom senaste 2 månaderna med att skaffa barn och de var första månaden vi hade kört med ägglossningstest och sånt..

Jag satt på tåget hem och kände mig kycklig. Ni vet den där solen, rosé vin, ledig helg känslan..

Mila och Freya ( våra brorsbarn ) skulle komma till oss över helgen ich mysa och sova över. 

Jag kom hem, satte rosevinet i kylen, satte mig på balkongen och så tänkte jag - Kanske jag ska testa idag, ta ett gravtest. Lika bra. 

Vill lägga till att jag kände mig inte gravid över huvudtaget. Lite ömma bröst men de var ju dags för mens. 

Gick in och "kissa på stickan". 

La den ifrån mig. Hällde upp ett glas rosé vin ( tänkte för mig själv, detta kan bli de sista på länge men man vågar inte hoppas) och satte mig på balkongen. 

-just de, testet. 

Ni vet den där känslan av att man vill kolla men ändå inte..

Gick in och titta.. snegla lite.

Ett plus. Ett fint och tydligt klarblått plus..

Herregud. Vi ska bli föräldrar. 

Aldrig känt mig så lycklig. Vår lilla prins blev verklighet. Längtan slog tag i en direkt och jag ville bara träffa honom nu nu nu.. 

1 april, lyfter jag luren. 

Ringer till pappa sverker och säger:

Eee,. Hmm.. ee alltså du ska bli pappa.

Då får jag till svars - Ee okej, men jag maler färs.. 

Den lyckan. Den oveskrivliga känslan av stolthet. Framtidens ovisshet och den enorma längtan av vad som komma skall.

Den är oslagbar. 

Nu sitter vi här idag. Fortfarande ovisshet om framtiden. Men med enomt saknad och en evighet av längtan. 

Jag hoppas jag får lyfta luren snart och berätta för sverker att han ska bli pappa, igen.. tvåbarns far. 

Jag vill aldrig ha plusset med Aron ogjort. Det var den lyckligaste dagen i mitt liv. 

1 år sedan Knoddis. 

Du är fortfarande lika efterlängtad.

Idag kommer Svante och Ella och Emma ich Magnus. Vi ska ta en promenad u solen, leka, äta gott och snacka skit. Det ska bli otroligt trevligt. 

Trevlig helg allihop.