Vi åkte dit, jag gick runt, jag fick skratta, dricka vin, äta skräpmat, ha stugmys och det gjorde mig så gott..
På bilden ser ni min kusin. Ja hon där längst bak. Som bara står där och ser så jävla dum ut. Otroligt rolig. Och alla andra bara är normala. Det är något med denna bilden som får mig att gapskratta. Det enda hon egentligen gjort är att hon dragit upp byxorna och gör en otroligt intetsägande min.
Men jag skrattar lika mycket varje gång.
Hennes sätt att dra skämt och skämta på är otroligt roligt. Den bilden förklarar henne väldigt väl.
Tokig, snäll, galen, djup..
Min kusin har ett otroligt stort hjärta.
Min kusin är mitt i en otrolig stor kamp.
En otroligt tuff period.
Det är hennes största dröm att få bli mamma. För hon kan inte bli de på egen hand. Bara pga att hennes ägg inte vill lossna. Hon och hennes sambo har kämpat för de i 3 år. Dom har tagit sig igenom 3 IVF försök och allt va de innebär utan att nå sin dröm.
Deras dröm som är så självklar för många kostar nu pengar.
Deras barn kommer kosta pengar...
Hur kan livet ens göra så?
Hur kan det ens ta betalt för något som ska vara ett liv.?
Det smärtar mitt hjärta.
Att stå brevid och inte kunna ta ifrån dom deras smärta, att inte kunna ge dom deras barn. Att se dom brytas ner så här.
Men, jag vet att vi kommer nå dit. Jag vet att dom en dag kommer sitta där med lillplutten i famnen, och stolt kalla sig mamma och pappa. Och titta tillbaka på denna tiden och säga - shit, vi klara de. Vi klara de tillsammans. Vi nådde vårt mål.
För hon och Måns ÄR kärlek. Hon och Måns är riktiga jävla kämpar. Hon och Måns kommer nå sitt mål.
Men just nu. Väljer jag att titta på denna bilden. Skratta massor åt min knasiga, galna, snälla, goa kusin just för att jag vet i mitt hjärta att jag en dag ska få kalla dig Mamma Nannis ..
Jag kommer för alltid tycka du är lika sjuk i huvudet som jag. Jag älskar dig.
Jag finns här. Genom alla stormar.
#BatmanOchRobin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar