Ro sitt eget bo

Ibland blir jag bara ledsen på att vara 26 soon going 27 ( åldern är inget problem :) och det fortfarande snackas skit och folk beter sig. Kommer vi aldrig växa ifrån detta? Kommer folk fortsätta att gotta sig i andras brister? Ibland får jag känslan av att vissa brudar stannat kvar i stadiet 14.
Vore inte livet toppen om vi istället glädjes åt varandras lycka och framgångar, brydde oss om vårt eget och om det skulle uppstå problem att man reder ut dessa, öga mot öga?!
Vill faktiskt vara så pass djärv att säga att jag inte menar er pojkar.
Jobbade på ett ställe med bara killar, typ. Där förekom aldrig något snack och baktal och mög.

Är precis som vissa människor känner att
-Å GUD va kul om just dom skulle bli ovänner. Och gottar sig i de.
Det är ju faktiskt lite sjukt. Eller?

Vill inte påstå jag är felfri men tycker jag något och känner att något berör mig så pass mycket att jag bryr mig om de, så tar jag oftast upp detta med personen i fråga. Visst, man kan reta sig på människor och kläcka ur sig ett och annat.
Tänk bara på vad fel allt kan bli när man öppnar k-ften för fel ändamål.


God natt från en TJUGOSJUÅRIG TJEJ