Hennes mjuka sätt, hennes prickiga kinder, och hennes varma röst.
Igår träffades vi för andra gången.
Det gick många år emellan. Tyvärr.
Men när du låg i min mage så var jag hos Jane på lunch och vi åt vår berömda Kantarell och champinjon soppa med vitlöksbröd. Och prata om dig. Massor. Vi längta så och Jane satt där med sin fantastiska son Walter. Då var han ca 11
Månader.
En kopia av Martin Och Jane.
Mjuk, lite blyg, känslig, kärleksfull och kan inte sova med massor av ljud.
Sen hände allt de som hände.
Du försvann från oss. Livet revs i bitar.
Allt ljus försvann och sorgen tog all plats i våra liv.. den hemska, fruktansvärda sorgen... jag harar den..
men Jane hängde kvar. Sms kom om tankar till oss och kärlek. Och det är jag så otroligt tacksam för. Trots att vi bara hann ses en gång.
Det är fint att få uppleva stöd från människor som trots allt inte finns i vår vardag just då. Det är oerhört fint.
Igår sågs vi igen.
Precis som det inte gårt någon tid alls.. som om vi sågs var dag.
Det bjöds på go frukost ute i deras hus I Blentarp. Vi satt i 4 timmar och prata, om allt mellan himmel och jord. Jag fick se Martin vara pappa, och hur kärleken till ett barn är helt oändlig.
Jane hade virkat en liten Nalle till Aron med två små vingar. Den var så fin.
Vi grät och tänke på Knoddis.
Tack Jane och Martin. För ni tog emot mig så fint, orka prata om min söta son och gjorde något så tungt så fint.
Jag är aå tacksam att vi har så fina människor omkring oss. Tack.
Nu står din ängel på din minnesplats här hemma, tillsammans med mosters kanin.
Du får lov att busa med dom hur mycket du vill Knoddis.
Det är tungt idag. Jag saknar dig så hjärtat svider. Jag önskar jag bära detta nya livet i min mage medans jag sprang och jaga dig för du börjat krypa och skulle rica mer allt.
Nu har jag behövt längta efter dig i snart 7 månader. Det är så fel Aron.
Din mamma längtar fortfarande efter dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar