Av längtan till dig - kärleken - plusset på stickan

Berättelsen om vår änglabebis

 

Vill med denna berättelse få fram resan vi gjort ihop. Jag och Sverker. Från pluset på stickan, all längtan och förväntan, kärleken som uppstår till något som ännu inte är hos en..  

 

 

Det var den 1 april 2016 och jag och Sverker hade sedan ett litet tag tillbaka försökt bli gravida. Jag slutade jobba kl 14:00 den dagen och köpte en god flaska rosé på vägen hem från jobb, solen sken som den bara kan göra så där vackert en vårdag. När solen går rakt in i hjärtat och fyller en med glädje och längtan. Tåget hem var som vanligt lite försenat men med glädjekänsla i kroppen och en ledig helg ihop framför oss så gjorde det liksom inget. På kvällen skulle min guddotter Mila komma och Sverker brorsdotter Freya komma och sova över och hänga med oss. Jag var hemma vid 15:00, smsa Sverker som vanligt att jag var hemma, la Rosé flaskan på kylning och hoppa i duschen. När jag kom ut ur duschen såg jag graviditetstestet i badrumsskåpet och tänka – åh, skall jag kissa på de, jag ska ju ha mens om 1 dag och känner inte den är på gång. Men kissar jag och det blir negativt så kommer jag bli ledsen. 

Efter mycket velande valde jag att kissa på stickan. Jag kissa och sen la jag undan stickan. Tänkte – Jag kollar om ett tag. Vågade inte riktigt. Jag sminkade mig, valde kläder och satte upp håret. Hällde upp ett kalt glas rosé och gick ut på balkongen i solen och tog en cigaretter i solen. Sen kom jag på, - Oj jag kissa ju på stickan, jag måste kolla. 

 

Ett PLUS. Ett stort tydligt plus. Lycka och skräck sköljde över mig på en och samma gång. Jag gick fram och tillbaka i lägenheten med mitt glas rosé i handen. – Jaha, vad gör jag nu, JAG SKALL BLI MAMMA. 

Jag måste väl ringa Sverker. Vågar jag eller skall jag berätta ikväll. Lyckan sprallade i kroppen på mig och jag ville bara berätta för hela världen att jag skulle bli mamma. Att vi skulle bli föräldrar. 

Jag minns hur stolt jag kände mig. 

Jag lyfte telefonen och tryckte på ”ICE älsklingen” det ringde några signaler och Sverker svarade ganska snabbt för jag brukar aldrig ringa när han är på jobb om det inte hänt något. Mina exakta ord löd – Eee hej Älsklingen,  Eee alltså,  ee jo, DU SKA BLI PAPPA! 

Det var tyst i telefonen ett tag. För till historien hör de till att den 1 april 2013 när jag och Sverker började att träffas, lurade jag honom att jag va gravid. Inte så uppskattat. Men efter ett tag svarade Sverker 

– ee OK, jag maler färs. Vi hörs sen. 

Och så lade vi på. 

Jag hoppade runt i lägenheten som en liten lycklig flicka som skulle få lördagsgodis. 

Så lycklig. Så förväntansfull och jag ville direkt träffa denna lilla bebisen som fanns i min mage. I mig. Inne i min friska, starka kropp. Otrolig längtan uppstod direkt. 

 

Strax där efter kom min bror med Mila. Jag kunde ju inte säga något, det var ju en hemlighet. Min och Sverkers hemlighet. Min bror lämna mig och Mila ensamma och vi busa lite sen kom Sverker hem och minen jag möts av va skräckblandad förtjusning. Han såg lycklig och förväntansfull ut, men skräckslagen och orolig samtidigt. Samtidigt kom hans föräldrar med Frey så vi hann inte prata mer. Men under kvällen gick Sverker ofta förbi mig och strök mig över magen och log. Underbar känsla. 

Dagarna där på fylldes med prat om bebis, all förväntan och längtan som sprudlade i kroppen på oss. 

På måndagen ringde jag min barnmorska, vi fick tid att fastställa graviditeten och de gjordes dagarna där på vaginalt. Första gången vi fick se vår lilla krigare, han va då 7 v gammal, bilden vi lyckades ta på ultraljudet såg det ut som han låg och höll i en liten stav. Veckorna där på berättade vi för familjen och efter v 13 berättade vi för världen att vi väntade en bebis. 

Sen började denna mamma att planera. Han fick smeknamnet LillKnodden och Vecka för vecka följdes av Köp av vagn, så som jag drömt om, ihop med min mamma. Köp av babynest, babysitter, babyvakt, krämer i 100 olika former, prata med vänner om vad som var bästa nappflaskan, amningsposition, om man skulle ha andningslarm eller inte, vi va tvungna att vända sängen så jag enkelt kunde komma ut om natten när vi skulle amma, packa ner köksön så vi skulle få plats i vardagsrummet för allt vår bebis behövde. Åkte titt om tät till Ikea för att kunna köpa lite billiga babygrejer. Mitt liv, vårt liv kretsa kring bebis. En bebisbubbla. Magen växte riktigt snabbt och redan i v 15 kunde jag absolut inte dölj längre att jag var gravid. Folk börja le åt en på stan, resa sig upp när man åkte tåg Sverker pussa magen innan han pussa mig. Alla besök hos min barnmorska var på topp och alla värden genom hela min graviditet var bra. Även vårt ultraljud i v 21 visade att vår perfekta lilla bebis mådde som en prins där inne. För det visade sig att han var just de, en prins. En liten pojke!

 

Veckorna sprang iväg, jag fick min perfekta babyshower med alla dom jag bara älskar att ha omkring mig, mina älskade vänner och i v 35 börja vi planera att hämta vagnen, spjälsängen och allt annat vi stoppat undan hos Sverkers föräldrar. Vi bestämde att söndagen den 6 november skulle vi hämta hem allt. Då var det ju bara 3,5 vecka kvar tills vår fina son skulle komma ut till oss. Förgylla vårt liv med glädje och skrik. Bråk och sömnlösa nätter. Vi var så redo. Gått alla kurser man kan tänka sig. Läst på i allt om amning. Jag var psykiskt redo för den perfekta, häftiga förlossningen och ville bara att han skulle komma. Jag gick till barnmorskan den 27 oktober kl 14:00. Då var vi i v 35+0. Hade urin med mig i vanlig ordning och allt såg bra ut, vi pratade om jag kände honom – jadå, han har alltid varit en vild bebis där inne. Puff, knuff, och sparkar. Jag hoppa upp på britsen och min barnmorska klämde och kände, misstänkte han låg med ryggen i högra sidan av min mage, huvudet var neråt, hon tog fram maskinen som man lyssnar på hjärtat. Hans hjärta slog144 slag i minuten ungefär. – Fint, sa hon. Vi log och jag hoppa ner. Vi prata om att snart är det dags. Snart är han här. – vad känner du inför förlossningen Jennie, - Jag längtar, känner mig mentalt stark och redo. Nu vill vi han skall komma. Gick ut från barnmorskan och skrev i vanlig ordning till Sverker -Vår lille prins mår bara bra. Hjärtat slog fint och en livmoder på 33 cm. Älskar dig min älskling. Mest i världen. 

Helgen där efter åkte vi till Ronneby, vi ville ju hinna träffa alla innan Lillknodden kom. Väl hemma och vakna på måndagen så tyckte jag att lillknodden slutat att knuffa så mycket, men sen läste jag i vår App vi hade att rörelserna nu i v 36 skulle avta, bli mer tryck och svepande eftersom de blev så trångt i magen. Var dag va man lite nojjig men sen kände man honom och lugna sig för 5 minuter, På måndag och tisdag var Sverkers brorsdotter hos oss och vi hängde medans Sverker var på jobb, dom två dagarna hade jag extremt ycketsammandragningar, men tänkte inte så mycket på det eftersom det hade jag haft mer eller mindre under graviditeten sedan v 26. Även under 3 tillfället haft förverkar på natten. – Din livmoder tränar på bra, sa alla. 

På torsdagen den 3 november skulle jag hem till en tjejkompis men på morgonen kände jag mig extra nojjig., så Sverker sa – Ring in babe. Jag lyfte luren och ringde min Barnmorskeklinik. Inget svar utan en telefonsvarare som sa – knappa in ditt personnummer så ringer vi upp dig kl 11:30.  Jag hoppa in i bilen och Körde till min tjejkompis. Jag berätta att jag var nojjig och att jag vänta ett samtal från min barnmorska. Vi prata lite om rörelser men hon mindes inte så mycket från sin graviditet mer än att det blev mer tryck än rörelser. Minns hur hennes mage när hon vänta sin dotter kunde stå ut i ena sidan. Såg så roligt ut. Vi skratta och jag tyckte jag kände lillKnodden. Vid15:00 körde jag hemåt och handlade maten vi skulle ha till vår goda risotto vi skulle göra när Sverker kom hem från jobbet.

Men väl hemma ringde telefonen, Äntligen tänkte jag, varför ringde inte min barnmorska tidigare. Jag prata med henne och berätta min oro över rörelserna och hon sa direkt, ring förlossningen och hör med dom, vi chansar inte!  Mitt hjärta börja slå lite extra,  min puls gick upp och jag blev otroligt orolig. -Tänk om, näää! Jag ringde förlossningen och dom sa jag kunde komma direkt om jag ville. – självklart tänkte jag oh ställde matkassarna i köket och ringde Sverker och sa jag åker in och kolla för man skall lyssna på sin magkänsla. Han sa –bra babe, ring om dom måste plocka ut honom, och så skrattade vi. För vi har känt på oss han skulle komma tidigare vår lilla prins. 

 

Jag gick ner till bilen i mina mjukis och körde mot förlossningen i Malmö. Jag tänkte flera gånger i bilen – såå löjlig man är. Nojjiga gravid tjejer, Jag skratta lite åt mig själv, parkera bilen och la i pengar för 2 timmar…..de skulle ju räcka...