...Att bara finnas där, känns ibland inte tillräckligt. Men av erfarenhet vet jag att det gör skillnad. Jag har varit med om det värsta tänkbara en förälder kan vara med om. Mitt barn dog. Men jag kan bli gravid. Jag har burit ett barn, för att min kropp kan. Att inte kunna bli gravid, att något som man sedan barnsben har tagit ganska föregivet och det helt plötsligt inte fungerar? Den känslan att inte få något som man så innerligt vill ha, den känslan kan jag sätta mig in i, även känslan att vara barnlös, ofrivilligt! Men att inte veta om man någonsin ska få bära ett biologislt barn, den smärtan kan jag inte förstå ..
Jag står vid sidan av en väldigt nära vän som går igenom detta..IVF. En underbart vacker människa, inne ifrn och ut. Hennes hjärta är så stort och hennes livsglädje har alltid präglat hennes sätt att vara. Med henne är man alltid sig själv och man blir glad och får skratta. Hon har alltid velat rädda allt och alla och älskat barn. Hon vill alltod ta hem gamlingar för hon tycker dom är så söta, hennes omtänke för andra människor är enorm och hon har varit ett enormt stöd för oss i vår sorg för Aron. Hon är dessutom Arons gudmor av just den anledningen, att hennes hjärta är enormt och gjort av renaste kärlek, och att se henne brytas ner för att sen lyftas till skyarna, för att sen se nattsvart igen, det är otroligt smärtsamt.
När man är totalt maktlös. Mina händer är knutna. Jag kan inte göra något för att ge henne ett barn, eller fixa de som behövs fixas. Det enda i hennes liv som spelar roll just nu.. hon är inte hel förrän hon har ett liv i sin famn! Och jag förstår henne. För vad skall man göra istället? Upptäcka världen? Skriva en bok? Men sen då.....
Jag har för deras skull försökt att sätta mig in i och läsa på om just IVF så att jag, när Hon ringer till mig och skriker eller gråter eller skrattar ska kunna försöka förstå vad de är hon känner, tänker. Så jag ska kunna vara ett så bra stöd som de bara går..
-----------------------
(Ur 1177 och diverse IVF-kliniker)
Vid IVF-behandling (provrörsbefruktning) låter man spermien befrukta ägget utanför kroppen. Den vetenskapliga benämningen är in-vitro-fertilisering, därav förkortningen IVF (in vitro = i glas och fertilisering = befruktning). Utöver forkortningen IVF används ofta uttrycken assisterad befruktning eller provrörsbefruktning.
Metoden används vid alla former av infertilitet; kvinnlig, manlig och oförklarad ofruktsamhet. Vid IVF stimuleras kvinnan först med hormoner i ett visst antal dagar för att flera ägg ska mogna. ( jag vill även tillägga att det är andra mediciner och vitaminer som hon behöver äta och innan äggen tas ut går hon på en massa ultraljud för att se att just äggen mognar gör dom inte de avbryta allt) Äggen tas ut från kvinnans äggstockar genom att läkaren under ledning av ultraljud för in en tunn nål i äggstocken via slidan. Mannens spermaprov prepareras under tiden. Rörliga spermier och ägg förs samman i en odlingsskål så att befruktning kan ske. Sen förvaras dessa i ett värmeskåp. Efter 2-6 dagar återförs ett eller två befruktade ägg till livmodern. ( beroende på hir många ägg som befruktas, resten fryser man) Där efter är det bara väntan. Och efter 18 dagar kan man ta ett graviditetstest.
Först måste man utredas
( som om de inte vore tillräckligt jobbigt)
Eftersom det finns olika orsaker till varför det inte blir någon graviditet så är det oftast nödvändigt att göra en noggrann utredning. Utredningen görs på en gynekologisk mottagning, en kvinnoklinik på ett sjukhus eller en privat fertilitetsklinik. Om man vänder sig till en vårdcentral remitteras man vidare. Både mannen och kvinnan i heterosexuella par utreds. Efter utredningen väljs vilken behandling som passar bäst.
Det finns olika behandlingsformer
Vilken behandlingsmetod som är mest lämpad är individuellt och beror på vilken eller vilka orsaker som hittats till barnlösheten. De behandlingsmodeller som är aktuella i Sverige idag är
- hormonstimulering för att framkalla ägglossning – så kallad ovulationsstimulering
- insemination med spermier som kan komma från mannen i paret eller från en donator
- provrörsbefruktning – så kallad in vitro-fertilisering eller IVF, med mannens spermier eller donerade spermier
- äggdonation – provrörsbefruktning med ägg som paret får från en donator
- operation, kirurgisk behandling som kan vara aktuellt vid vissa äggledarskador och vid förändringar inne i livmodern, till exempel polyper i livmodern.
Regler vid ägg- och spermadonationer
Den första januari 2003 trädde en ny lag i kraft som tillåter dels provrörsbefruktning med donatorspermier, dels provrörsbefruktning med donerade ägg, så kallad äggdonation. Den första juli 2005 blev det även tillåtet för lesbiska par att få göra provrörsbefruktning med donerad sperma.
Sedan 1 april 2016 kan ensamstående kvinnor få hjälp att skaffa barn. Lagförslaget ger alla personer med livmoder samma möjlighet till assisterad befruktning som gifta par, registrerade partners och sambor.
Ägg- och spermadonationsbehandlingar görs framför allt vid universitetssjukhusen och även andra kliniker kan komma ifråga, men inte privata kliniker.
Man kan inte få donation av både spermier och ägg vid samma provrörsbefruktning. Antingen ägg eller spermier måste komma från paret eller personen som behandlas.Väntetiderna kan vara långa, särskilt för äggdonation. Många söker sig därför utomlands för att få behandling. De närmaste klinikerna ligger i Finland, Danmark, Estland och England.
---------------------------
..Men att få 3 försök på sig, gratis,för att få ett liv som är en pusselbit för att se en framtid, att kastas mellan hopp och förtvivlan, att genomgå en lång process av mediciner, kontroller och besök..
Jag tycker det är otroligt att den hjälpen finns, det är inte de. Men att behöva genomgå de. När ens kropp inte kan själv. Måste innebära att tappa tro till sin egen kropp, att tappa ork till att kämpa.
Jag har stått nära, från försök 1. Och jag försöker vara med hemne i varje tanke, i varje del, i varje steg.. idag blev det nattsvart för henne, igen. De andra försöket som redan från början varit en total berg och dalbana. Omogna ägg, sen mogna ägg, ett bra äggplock med 9 ägg, dagen efter bara ett befruktat och sen det där plusset som blev ett minus..
Jag blir arg, ledsen, förbannad, frustrerad.. otroligt orättvist!
För oss som kan bli gravida på "normal" väg kanske ett minus på sticka betyder en kamp igen nästa månad, men för folk som gör IVF är de inte bara ett försök som rök och ett försök mindre kvar ( om man då bara har fått 1 ägg) utan det ska till en mens innan man får börja igen och tio tusen känslor. Sen ska man behöva gå igenom tunga hormonbehandlingar och en ren jävla berg och dalbana igen..
med de sagt, jag vill lyfta dig till en plats där solen skiner, där blommorna blommar, en ljusblå himmel, och där kärleken och livet är lyckligt, där det inte finns några hinder eller broar mellan dig och din längtan. Där du får slappna av, ligga i ett högt gräs och skratta. Ta en paus och le enda från hjärtat. För du är otroligt vacker när du ler..
jag finns här, som #BatmanOchRobin. För alltid. För evigt..
Hej Jennie! Sandra heter jag. Har följt din blogg sen start. Blir väldigt berörd av det ni tvingats gå igenom och sättet du skriver på. Är så ledsen att ni förlorade er son. Så smärtsamt och fruktansvärt. Lever själv med en svår förlust. Vår historia ser annorlunda ut än er men vi är tyvärr också änglaföräldrar. I mars förra året dog vår ena tvillingdotter i magen i v 22 el 23. Fick bära henne och hennes levande syster i två månader tills vår änglaflicka Julia ville ut. Sex timmar efter hon kom blev det snitt och Alice föddes, var då i v 32. Livet sen vi fick chockbeskedet i mars är och har varit en smärtsam berg och dalbana. Sorg över vår förlust av Julia, rädsla att förlora även Alice i magen och nu glädje över Alice blandat ned sorg över Julia. Har känts som ett stöd att läsa din blogg för även om där finns mkt skillnader så har vi en del gemensamma upplevelser. Tänker på er och hoppas att ni hittar ett sätt att gå vidare och kan bära med er minnena av er älskade son. Är bekant med din vän som går igenom ivf nu. Har själv gått igenom många beh för att få våra tre barn varav ett änglabarn. Tycker det är så himla fint av dig att du stöttar henne och läser på om ivf. Det är ovärderligt att ha så fina vänner under en svår kris. Och samtidigt stöttar hon er i er svåraste stund. Jag hoppas att ni bli gravida igen så fort ni vill och orkar och att du får bra stöttning i din kommande graviditet samt att du får bra stöd i er svåra sorg. Varm kram
SvaraRaderaHej sandra ❤ Johanna har faktiskt berättar om er. Och om er Julia. Trots de svåra jag går igenom precis som du så rös jag av smärta för er. Att få liv men också förlora liv på samma gång, och behöva gå med tankarna i 2 månader och vetskapen att en lever och en är död. Minns känslan när jag fick veta jag bar död inom mig, jag ville bara dom skulle ta ut honom. Beklagar så Sandra. Hoppas ni finner glädjen i er dotter som fått stanna och att Julia gav all sin kraft och styrka till Alice ❤ stor kram och tack för du skrev
RaderaTack för din omtanke och fina ord. Glädjen över Alice har tagit över mer som tur är. Jag har dock mkt kvar att bearbeta av hemska upplevelser under graviditeten och sorgen/förlusten, har inte riktigt brutit ihop tillräckligt då jag måste finnas för Alice och vår 4,5 årige son. Känns därför som att det tar längre tid att komma vidare i sorgen. Dock är det våra andra barn som räddar mig från att falla djupare ner, vilket såklart är en hjälp. Vi har fått varierande stöd från olika håll i vår omgivning. Tyvärr känner jag att en del låtsas om att Julia inte funnits och bara fokuserar på Alice. För mig är det ledsamt för jag vill kunna prata om min andra flicka också. Vissa verkar tro att vi inte sörjer så mkt pga att vi fick ett barn. Förstår att det är pga deras egen ångest och rädsla för döden. Hur har ni blivit bemötta av ytligare bekanta och andra i omgivningen? Sen har vi såklart fått fint stöd av de flesta av våra närmsta vänner och familjemedlemmar. Men vissa har inte stöttat som jag förväntat mig och andra bekanta har visat så fin omtanke. Hoppas du snart hittar mer energi och glädje i vardagen. Tänker ofta på er trots att vi inte känner varandra. Själv ska jag försöka komma igång med träning och fokusera mer på att umgås med vänner. Varm kram❤️
SvaraRadera