Hans kropp låg ju där i den lilla vita kistan, efter det skulle han kremeras...
Jag har alltid tänkt att då får själen chans att vandra vidare. Så urnsättningen skulle ske ett litet tag efter begravningen..
När vår son hade kremerats.....
Vi valde askgravplats till vår prins.
Jag ville först ha gravplats, en egen plats att gå till och umgås med min son.
Men efter erfarenhet och pratat och tänk så bestämde vi oss för askgravplats.
Det är som en minneslund men vi får sätta urnan i marken, vet exakt vart han ligger och han får en glassten med sitt namn och datum och en text på. En fin plats på Limhamns kyrkogård och där är han aldrig ensam.. där ligger en annan bebis My och en annan tös Caroline. Lykkes mormor Eszti och massa andra.
Det var en otrolig lättnad på något sätt efter begravningen. Men framför låg urnsättning och provresultat.
Tyvärr blev inte urnsättningen innan jul.
Vi hade önskat att både urnsättning och våra provresultat skulle varit klart innan jul men så blev de inte.
Julen blev otroligt fin trots allt.
Min mamma hade fixat så fint och vi mumsa i oss fläskstek och hade familjen omkring oss. Visst, det skulle vara så annorlunda, han skulle ju varit där. Dey skulle bli hans första jul, hans första stnd med alla i familjen samlade.
När mamma skåla innan maten och stråla av glädje att vi alla var samlade då önska hon precis som jag att Knoddis också varit där. Men vi log och kramades.
Vi fick massa fina julklappar och somna gott den kvällen. Det blev en fin jul.
Äntingen kan man gräva ner sig alltid och tänka på hur allt skulle ha varit, eller så kan man ibland tänka dom dagar man har styrkan att nu är det som det är och vi får njuta av de som kommer för oss, julen blev en sån dag. Jag grät stundtals men jag var omringad av min familj, kärleken i mitt liv och massa kärlek.
Nyår blev också fint.
Hos Dan ich Frida enligt tradition och vi fick klä upp oss, beslöt oss för att njuta av god mat och otroligt fina vänner. Det gjorde vi. Tolvslaget blev känslosamt men jag kröp in i sverkers varma famn och han i min och vi hoppades du satt där på ett moln Aron och skratta åt alla fina fyrverkeri.. måste sett häftigt ut från himlen.
Så var de 2017.
Vårt år. Detta ska fan bli vårt år.
Jag drömmer om hus, syskon till Aron och lära mig massa nya saker.
Men först skulle du få din sista vila.
Vi skulle få ge dig den.
Vi fick datumet 2/1-17. Dags för urnsättning.
Vi valde att göra de helt själva eftersom familj och vänner redan fått säga farväl.
Vi hade köpt en liten Kanin som lös och som nu alla vet att Aron nog älska kaniner iom alla små kaniner som följt oss och alla hans kanin-gosedjur som han fick på Förlossningen som kremerades med honom..
Vi köpte även 2 vita rosor.
En från mamma och en från pappa. Jag skrev ett litet brev till honom och vi hade med ett ljus. Jag fixa allt innan vi gick och la oss den 1/1-17.
2/1-17 kl 09:00 ringde klockan.
Jag tyckte nästan detta var värre än begravningen. Att sätta vår son i marken.
Vem ska behöva göra de? Varför ?
Sverker klädde sig i skjorta och sin vita slips. Han ville vara fin för sin son.
Jag tog en svart klänning.
Vi packa allt i en påse och körde mot kyrkogården..
När vi närma oss kolla jag in på kyrkogården från bilen och såg Birger stå helt svartklädd med vår sons lilla vita urna i handen. Jag rös, bröt ihop och bad Sverker vända och köra hem igen.
Hela min kropp insåg hur otroligt fel detta är. Men Sverker la handen på mitt ben där jag satt och skaka och sa - nu ska vår son äntligen få sin plats, dit vi alltid kan gå, kämpa älskling, för vår son.
Vi parkera och stegen mot Birger där han stod var tunga.
Ju närmare vi kom såg jag hålet i marken. Vår sons hål i marken...
Jag försökte tänka att han fick sitt lilla kaninhål tillsist. Dom hade gjort jätte fint. Lagt granris runt med blomma och där satt ett fint snöre i urnan.
Vi krama Birger hårt och han lämnaöver Urnan till Sverker.
Sverker hade sagt redan från början att han ville sänka ner urnan i marken.
Birger sa kort några ord och sen gick han och ställde sig längre bort.
Vi fick en stund att säga vad vi ville och gråta och berätta hur mycket vi älska honom.
Sverker satte sig på huk och börja sakta sänka ner urnan i marken.
Det var hemsk men vår uppgift.
Vår uppgift som änglaföräldrar.
Vi slängde ner blommorna, jag slängde ner mitt brev och sen stod vi där en lång stund och precis som i kyrkan titta solen fram, en kort stund och smekte våra kinder, Tack Aron.
Vi tände ditt ljus, satte din kanin på plats, sa hur mycket vi älska dig sen gick vi där ifrån, hand i hand... ensamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar