Av längtan till livet - Nya mål med kärleken i mitt liv

.. efter vi fallit finns där saker, tankar, människor som plockar upp oss..gång på gång och vi är så tacksamma..

Det är så här, om jag skall vara helt ärlig, att utan Arons död är de mycket som aldrig hade hänt oss. 

Så klart hade jag mer än gärna varit utan dessa saker och händelser och haft vår Aron vid livet, alla dagar, minuter, sekunder i livet. 

Ibland är man realist och tänker - ja, nu är det såhär, Aron finns inte här nere hos oss och jag, vi, kan inte göra något åt de. Vi får bara lära oss att leva med de. Den känslan är otroligt tung.

Ibland är jag orealistisk och tänker massa OM, om jag bara gjort eller gör så och så, så kanske han kan komma tillbaka, men det är för längtan efter honom är så stor.. outhärdlig.

Det är många möten med männsikor som aldrig hade blivit av med Aron i livet, det är också många som försvunnit sedan Aron dog.. som inte visat sig, eller hört av sig.Det har visat vem som är oändlig och vem som valt att ta avstånd, trots vi behöver människor som mest just nu och varit öppna i sorgen. 

Men det är varje persons val.. 

I våra liv nu mera tar vi inget för givet.. verkligen inget. Inga relationer, ingen vänskap, inte morgondagen eller framtiden.. 

Äntligen har vi fått lite mer ljus i slutet på tunneln..

Var ska hag börja.

Jag träffa en tjej på en annan tjejkompis möhippa i sommras, jag var gravid och hennes Lille svante hade nästan precis kommit till livet. Söt som socker och vi klicka direkt, jag och Svanten mamma. Ja, jag och svante också. Inte bara av de naturliga skälet att jag var gravid och hon hade de jag snart skulle få, men även för hon var en riktigt glad, positiv, och skön tjej.. hon hängde inte med resten av dagen och träffa heller inte henne igen men hörts lite från och till lite. 

När allt hände med Aron och vi gick ut öppet och berätta så hörde hon av sig direkt och skrev 

- kom hit på middag i morgon. Kom som ni är, ledsna eller glada och vi fixar allt. 

Ja, varför inte tänkte vi och dagen efter åkte vi dit. 

Det blev skratt, tårar, go mat, prat om Aron i massor och det var otroligt härligt. Vi skulle köra vid 21 vi körde hem vid 24. Den middagen gjorde stor skillnad. Bara dagarna efter vi flyttat hem.

Vi har många gånger sagt de. Att få träffa ett par vi inte alls kände som mötte oss med så öppna armar och förståelse betydde otroligt mycket. Det gjorde skillnad. 

Precis som alla ni andra som vi inte känner som skriver till oss. Det är modigt och det betyder enormt..

2 månader senare gör hon något för oss igen som kommer betyda oerhört för vårt sorgarbete och för vår framtid..

Så den 1 maj 2017 flyttar vi in i 99kvm med diskmaskin, tvättmaskin och torktummlare. En halv trappa upp på Lundbergsgatan. 

En ny fräsch omstart, i en ny, stor, fin lägenhet med nya friska tankar.. 

Jag har bott i min 2:a på 57kvm i 7 år. Denna lägenheten var mitt första egna bornde efter jag lämna en lång relation, denna lägenheten har mycket minnen..galna minnen, Mest härliga minnen. 

Men just nu andas den bara Aron.. i denna lägenheten skulle vi bli tre, vi skulle bli en familj här den första tiden i knoddis liv..men vi var bara två som kom hem. den har nu mest bara jobbiga minnen..

Min fina 2a mitt i Slottstaden. 

Om 2 månader ska vi skiljas åt och någon annan ska få skapa minnen här..

Så Emma, Magnus, Ella och Svante vi är så innerligt tacksamma. Idag vill vi tacka just er, Av hela våra hjärtan att ni tänkte på oss. Att ni sedan denna berg och dalbana började visar ert fulla stöd och öppnat upp ert hem och era hjärtan för oss trots att vi knappt känner varandra. Och tack Emma för du vill prata om vår Aron så ärligt och fint och tack för all pepp, till sommaren är de du och jag som spänner musklerna på stranden i våra fina mammakroppar..

Så den 1 maj vankas de flytt gott folk. Och hela April skall de målas. 

Ser så innerligt fram emot detta.

Att få flytta, skapa nya minnen ihop med min kärlek i livet.. min Sverker.. med Aron i våra hjärtan.