Av längtan till dig - Du skulle bli 4 månader idag

... och när man varit realist är det dags att få de där djupa hugget i bröstet, den där innerligt tunga känslan av tomhet, den där djupa känslan av att man inte orkar mer.. den kommer som en smäll på käften. 

Jag förstår fortfarande inte att jag haft en liten bebis i min mage för bara 4 månader sedan, som bara då om 4 veckor skulle komma till oss, med kärlek och lycka och att vi nu står här tomma. Att den bebisen dog. Min kropp, mitt hjärta, min hjärna förstår de inte.. 

Jag vakna själv idag. Sverker jobbar. 

Idag skulle du bli 4 månader Aron.. 

En stor kille. Som säkert ätit sig tjock på en massa god mjölk eller hade du slutat amma nu? Som säkert skrattat och skrikit en massor och aldrig låtit mamma vila och som säkert inte sovit när mamma ville du skulle sova, Som klarat alla kurvor hos BVC men din mamma skulle ändå oroa sig. Som säkert kräkt en massa precis som din kusin Victor när han var bebis..

Att orka ett helt liv av frågan varför, varför just Aron, varför just vi, varför just nu??Att orka ett helt liv av saknaden av sitt barn..

Alla dessa, undra hur du varit! Jag är trött på att undra, jag vill så innerligt veta Aron. Mamma och pappa vill veta vem du är, vi vill veta hur din röst låter, vi vill veta hur dina ögon ser ut, om dom kanske blivit blå eller bruna? Kanske lite gröna som mammas? Hade ditt hår fortsatt vara svart eller hade du blivit ljus? Hade du fått samma fluff sol din pappa? 

Din spetsiga haka, din söta lilla näsa, din goa doft, som jag hade njutit av att se, känna, lukta, snusa, klappa, pussa på dig .. 

Det gör så innerligt ont att inte veta.

Vi får aldrig veta.

Men idag Aron, idag ska vi försöka så gott de går att fira dig. Din 4 månaders dag. Först ska mamma köra till Tant Malin och Daniel och din bästis Nelia. Sen ska mamma och pappa träffa moster Lotta och farbror Pelle och äta skaldjur och njuta av kvällen ihop med dom.. vi ska skåla för dig, vi ska prata om dig, vi ska försöka le. 

Le för att du finns så fint i våra hjärtan Aron. För att du finns men inte här hos oss.. för att du trots allt skapat så mycket minnen. Fina möten. Kärlek och att du gett oss tacksamhet till livet.. att du lärt oss att uppskatta människor och var dag som vi får vakna friska. 

Var dag är längre ifrån dig men ändå en dag närmare, tills vi ses igen. 

Min lilla prins.. 

Mamma och pappa älskar dig. Vi är många som älskar dig och saknar dig, Hoppas du känner all vår kärlek där uppe i himlen på din 4 månaders dag Knoddis..  

Grattis Älskling..