Av längtan till Livet - Lite medvind nu tack

... efter regn kommer solsken.

Ni vet att jag inte tänker så egentligen men haft ett par fina dagar. 

Efter ett par väldigt tunga.

Jag har någonstans börjar acceptera att de är okej att må lite bra.

Att tillåta mig sjäkv att faktiskt försöka njuta.

Då tänker ni - Ja men det är väl klart.

Njä, inte för alla. En änglamamma har väldigt svårt att tillåta sig själv att njuta, ha kul, skratta, leva. ( kan inte tala för alla) 

På något sätt så känns de som man inte får njuta efter man förlorat sitt barn. 

För man ska sörja. Man ska sörja de man förlorat och har man roligt eller njuter i början så fick man dåligt samvete. Iaf jag. 

Skratta jag så var de nästan som jag var tvungen att be om utsäkt.

Såklart skrattar jag idag.. jag har skrattat många gånger. För vi måste tillåta oss att göra de. Nu förstår jag att Aron eller någon annan inte tycker det är fel att jag försöker njuta och vara glad. 

I lördags fira vi Arons gudmor som fyllt 31. Och ni som läst min blogg vet att hon genomgår IVF behandling och som dessvärre gett dom deras livs tuffaste resa. Vi är barnlösa men av två helt olika  anledningar. Vi förstår varandra och jag försöker göra allt för att hon ska få njuta och vara glad. 

Precis som ni och hon gör för mig. 

Så i lördags hade vi en överrasknings dag för henne. Ögonbindel. Bilfärd, Bubbel, massage, brunch, bad, lekar, vin, mys, ansiktsmask, nagelvård, Restaurang och inlåst bil men framför allt massor av skratt.. och allvar ibalnd. 

Men mest skratt. Och det var underbart! 

Jag kände mig, precis som innan vår weekend i Göteborg, avslappnad! 

Så även om det var en dag för Nannis så var de en dag för oss alla andra också som var med.  

Vi alla som var med den dagen har de lite tufft på ett eller annat vis. Så de gjorde oss gott. Tack tjejer! 

Och idag kom måndag morgon och det var dags för jobb. Jag vaknade pigg i morse. Tog en promenad med Lykke i morse och hade sällskap på tåget med vars en kaffe. Det var mysigt. 

Väl på jobb sa min chef att hennes chef ville prata med mig så jag skulle ringa henne. 

Herregud tänkte jag. Första tanken vid sånt är alltid att man gjort något fel eller ska få ett dåligt besked. 

Vi prata länge och hon beklaga allt som hänt och frågade om mycket och framför allt hur jag trivdes och mådde på jobbet. 

Jag babbla på och berätta exakt hur jag kände. Något jag lärt mig genom åren men också speciellt nu är att ha en bra och öppen relation med mina chefer. Så dom förstår och finns med i varje steg.

Hur som helst så ledde samtalet till något otroligt positivt. 

Min dröm/mål sedan jag börja som Visual merchandiser på Saint Tropez igen för ett år sedan har varit att vara runt i olika Saint Tropez butiker som VM. 

Få åka runt och styla och mercha i våra butiker runt om i Sverige och Danmark, och idag blev en liten del av de verklighet. Iaf en början.

Jag ska få vara ansvarig för SaintTropez  Frölunda ihop med detas VM. Hjälpa henne och butiken att nå sina mål och finna en bra merch. Och det ska bli otroligt kul. 

Saint Tropez var först oroliga att ge mig de mitt i allt som händer i mitt liv och var väldigt noga med att betona att jag inte behövde dyka på de nu utan att chansen kunde komma igen längre fram för dom vill inte stressa mig men att dom valt mig för dom tycker jag är otroligt duktig, Och jag blev så otroligt taggad när jag fick erbjudandet. 

Så självklart kommer jag tacka ja. 

Spännande ska de bli. 

Så lite medvind nu. 

Fixk två andra härliga besked idag och kanske, kanske är det dags för medvind för oss?! Lite lycka och lite framtids tro..

Jag kommer iaf försöka tänka så.

För lycka ska vi alla försöka ta ut i förskott, det enda som kan hända är att man var lycklig i onödan.. eller hur.