Av längtan till dig - Energi, styrka, men känsla av hopplöshet..

... senaste veckan har varit en bra vecka. För så är de nu, att man har färre bra än dåliga dagar nu. Men jag vill också säga att de är okej. Det är helt okej att ha dåliga dagar. Och vi måste ta vara på dom. Vi måste låta dom komma. Skölja över oss. Krama om vartenda känsla, känna och gråta. 

För det är otroligt tufft att känna det man känner när man förlorat sitt barn.

Den känslan är så otroligt djup. Den gör ont. Smärta har fått en helt annan innebörd. 

Jag blir otroligt berörd när jag läser andra änglamammors inlägg där dom har ont i hjärtat av saknad av sina små.

För jag vet exakt vad dom känner. Så det gör så otroligt ont att läsa. För man känner vartenda känsla som dom känner.. 

Trots man går igenom samma sak så känner man så med dom. Man önskar dom inte var i den sitsen.. 

Ofta när jag gråter så tänker jag att jag inte är ensam och vänder mig till grupperna och dom änglamammor jag fått kontakt med. Och det är ovärderligt. För dom vet exakt hur min vrede, ilska, tårar, känslor, saknad och smärta känns och vad den innebär. Och jag är evigt tacksam för de.. ofta lyfter dom en när man skriver, skriver om ens knodd på ett så fint vis, vet vad som gör en löttare.. och att vi inte är ensamma, trots att jag inte önskar någon denna smärta egebtligen, men hade aldrig klarat de utan dom.. tack för ni finns! 

Men dom bra dagarna har varit väldigt bra. Jag har känt mig otroligt kär, för jag är verkligen otroligh kär i Arons pappa. Jag har känt mig glad. Jag har känt mig taggad på framtiden till och med, av vad den erbjudit mig. Och det var 5 månader sedan jag ens tänkte på framtiden.. 

Så vi måate ta vara på energin. Och herregud vad den går i vågor. 

Men man måste ta vara på de som ger en energi, umgås med dom som ger en energi och fokusera på de..  

Aldrig förr har det varit så viktigt..

Idag saknar jag min son otroligt mycket. Mer än igår. Idag är en tung dag. Där jag helst av allt skulle vilja lägga mig ner och försvinna.. idag är en dag av massa frågor. Varför? Hur? Tänk om? Om jag bara ... and so on. 

Jag försöker tänka realistiskt men idag går de bara inte.. vi saknar dig Knoddis. 

Oändligt mycket. Vår lilla bebis.. 

Jag vill inte ha en minneshörna av dig, jag vill ha dig här. 

Din mammas energi tog slut... men det är okej..